johannesbo

Säsongens första kolakok är avklarat.
För några år sedan hittade jag ett recept som jag därefter slaviskt har följt. Med just dessa proportioner av smör, socker, grädde och sirap så får man den bästa kolan. Jag lovar.

Ingredienser, ca 40 stycken

100 gr smör
3 dl socker
2 dl vispgrädde
1 dl ljus sirap
2 tsk vaniljsocker

Tillagning

Smält smöret. Blanda i resten av ingredienserna och  låt det koka upp under omrörning. Koka därefter kolan tills du genom kulprovet fått rätt konsistens. Rör om då och då. Det kan ta allt från ca 30 minuter till en timme innan den har fått önskad fasthet. Man märker det även på att smeten får en annan mörkare färg och bubblar mindre. Häll upp kolan i en bakplåtspapperklädd form och låt svalna. Skär kolan i bitar och linda in i papper.

Läs även andra bloggares åsikter om Smörkola, kola, julgodis, knäck.

Efter en riktigt skön helg i London har nu vardagen kommit ikapp. Ett sätt att fortsätta fly vardagen är att drömma sig bort i kokböckernas värld. Givetvis köpte jag mig en ny när jag sprang in på bokhandeln på Heathrow innan gaten stängde. Det räckte med att jag såg begreppet "sweet tooth" för att förstå att detta var för mig. Hoppas nu bara att helgen ger tid för att prova att recept.

Har rotat i barndomshemmets källare och hittatde mammas gamla receptkortssamling. Det finns säkert något roligt att laga till efter dessa olika recept. Jag vet inte hur gamla de är för det framgår ingenstans men kan tänka mig tidigt 80-tal kanske. De fotogrferade verkligen inte maten speciellt tilltalande på den tiden, men det kan kanske bero på tekniken eller så såg maten helt enkelt äckligare ut förr. Längst ner på korten står det Hemmets Journal så kan tänka mig att det kanske var någon slags prenumeration.
Jag minns hur samlingen stod framme i köket och att jag gillade att sitta och bläddra bland korten. På golvet låg en gråspräcklig korkmatta och skåpluckorna var målade i en ljus toalett-blå färg. Min nu stå stora näsa nådde endast upp till kanten på köksbordet och på spisen tjöt kaffekannan när kaffet kokade. Det var tider det.




Läs även andra bloggares åsikter om Recept, receptkort, Hemmets Journal, 80-tal.

Jag tycker de bruna perioderna på året, dvs sen höst och tidig vår, är de perioder som känns tyngst. Det är som ett lock som försöker trycka ner mig i en för liten kastrull (möjligtvis en lite udda liknelse). Eftersom jag inte vill tillbringa min tid i en för liten kastrull så hoppas jag att de första snöflingorna snart ska falla. Jag längtar efter sträng kyla så att man får bylta på sig och nästan rulla ut, känna hur det biter i ansiktet, hur det luktar snö och höra hur den packade snön knarrar under fötterna. just nu känns det dock ganska avlägset och därför får de blommande rosorna i november vara den lilla ljusglimt som lyfter locket en stund.

Detta är helt klart en ny favorit. Riktigt god tillfällig-smak-choklad. Eller är den här för att stanna? I regel brukar det som jag fastnar för försvinna lika snabbt som de kommer. Är det någon som minns Mars midnight? En Mars i mörk choklad som man kunde leva av. Mumma för själen. Och vad hände med Center med mörk choklad? Den kanske fortfarande finns fastän jag inte hittar den. Nej, jag kanske ska köpa på mig ett lager att njuta av mörka vinterkvällar.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Marabou, Cloetta, Center, choklad, godis.

... eller American Muffin with Lemon Zest and Lemon Curd Swirl... eller inte alls.
Det är ju inte alltid man lyckas i köket och detta är ett sådant fall. Tanken är ju god eller till och med jätte god men detta måste provas flera gånger och göras på annat sätt. Jag rörde ner lemoncurden i smeten men i ugnen vandrade den liksom upp på ytan och bildade ett skal som stoppade muffinsen att skjuta i höjden. Kanske ska man vänta med curden till efter gräddning, tvinga in den i muffinsen eller lägga den som ett frosting-täcke. Återkommer med recept när detta lyckas.

Läs även andra bloggares åsikter om Muffins, citronmuffins, lemoncurd.