johannesbo

Jag tycker de bruna perioderna på året, dvs sen höst och tidig vår, är de perioder som känns tyngst. Det är som ett lock som försöker trycka ner mig i en för liten kastrull (möjligtvis en lite udda liknelse). Eftersom jag inte vill tillbringa min tid i en för liten kastrull så hoppas jag att de första snöflingorna snart ska falla. Jag längtar efter sträng kyla så att man får bylta på sig och nästan rulla ut, känna hur det biter i ansiktet, hur det luktar snö och höra hur den packade snön knarrar under fötterna. just nu känns det dock ganska avlägset och därför får de blommande rosorna i november vara den lilla ljusglimt som lyfter locket en stund.

Det här med ambition kan vara lite knepigt. När mörkret är som tyngst, kylan som hårdast och växtligheten i sin djupaste sömn så väcks en ambition hos mig till liv. En ambition att skapa en trädgård och grönsaksodlingar som aldrig förr har skådats. Ambitionen växer sig allt starkar ju längre in i februari vi kommer. Jag planerar, ritar och skissar, beställer fröer och material. Och varje år tänker jag att det nu minsann ska bli ordning, ogräsfritt och stora skördar. Våren kommer och jag njuter av värmen solen skänker, jag har energi och lust, jag har stora ambitioner. Sommaren kommer och mycket pockar på uppmärksamhet men jag kämpar på. De första bakslagen kommer då växter inte utvecklas, drabbas av ohyra eller dör en oförklarlig död. Nåja, det finns det som blir bra ändå. Semesterresor avlöser varandra och trädgården blir alltmer eftersatt. Hösten kommer och nu är ambitionen som bortblåst. Jag tar inte hand om det som skördas bör i tillräcklig stor utsträckning, jag klipper inte ner perenner eller förbereder trädgården för den kommande vintern. Vad hände med ambitionen egentligen? När gick den en ond bråd död till mötes? Jag vet att den kommer att återuppstå januari igen och att nästa år kommer att följa detta års fotspår precis som året innan det och året innan det och året...

Växter fortsätter att mutera genom mina "gröna fingrar". Senast är det den sedan två kalla vintrar döda taggfria björnbärsbusken som klättrat längs husväggen och givit otaliga skördar smaklösa björnbär genom åren. Den har nu dykt upp i rabatten två meter bort och det vore synd att påstå att den fortfarande är taggfri.  Det är som att alla försök av människan att tämja dess ogästvänliga sätt nu exploderat i dess riktiga natur.
Jag låter den växa på och hoppas att den kanske ger mig otaliga skördar med smakrika björnbär framöver.

Läs även andra bloggares åsikter om Björnbär, odling, bärväxter.

Pressgurka.

Fler grönsaker mognar och jag har skördat den första gurkan. Det är en  slanggurka som heter "Armenian Yard Long". På fröpåsen beskrivs den med följande ord: Märklig armenisk gurka med böjda, räfflade, långa, söta frukter, gulgröna och helt genomfärgade. Smakrik och frisk.
Märklig är nog ordet och tilläggas kan är att de är lite ludna också. Kittlar lite i munnen med andra ord. Den är faktiskt en aningens sötare än vanlig gurka och det skapar lite error i skallen när man tänker på hur en gurka ska smaka.
Jag är barnsligt förtjust i pressgurka och slängde snabbt ihop en burk med följande recept:

Ingredienser
1 slanggurka
0,5 tsk salt
hackad persilja
--------
2 msk ättiksprit
1,5 dl vatten
1 msk socker
vitpeppar



Tillagning
Skiva upp gurkan eller hyvla upp den i skivor med en osthyvel. Lägg skivorna i en djup tallrik och strö över saltet. Lägg en annan tallrik uppepå och låt stå i 30 minuter. Blanda lagen, Karma ur gurkorna lätt och lägg dem i lagen. Tillsätt persilja efter smakoch låt stå i minst 10 minuter.
Läs även andra bloggares åsikter om Pressgurka, gurka, växthusgurka, inlagd gurka.

"Rysktomat"

Min första "ryska" tomat har mognat, precis så grön-orange som den ska vara. Jag vet inte vad sorten heter men personen jag en gång fick den av sa att den var rysk. Frågan är bara om den kommer från Tjernobyl-området med tanke på dess utseende. Det är alltid den första tomaten på plantan som får det mest abnorma utseende, allt ifrån att den blir som en ring med hål i mitten till att den blir veckad värre än farmors garbardinkjol. Goda är dem i alla fall om än lite mjöliga. Jag hoppas bara att det inte är miljön i mitt växthus som skapar någon form av deformation. Jag kanske har en liten läckande kärnreaktor i närheten... eller inte...
I år ska jag koka in tomater, precis så som Camilla Plum gör i sitt program. Det ser så himla gott ut och fin fint att värma en frusen mage med i vinter.
Läs även andra bloggares åsikter om Tomater, odla tomater, odling.

Glad i hågen tog jag den sneda grepen i handen och tryckte betsämt ner den i den mjuka jorden. Nu skulle här skördas potatis och av blasten att döma borde det gömma sig stora fina guldklimpar att koka med dill och avnjutas med en klick smör. Ganska snabbt insåg jag att blasten inte har något att göra med vad som finns där under. Man kan väl säga att guldet blev till jord. Det fanns inte mycket att plocka upp men de få som ändå utvecklats gav hopp om en njutbar måltid. Med Peter Jöback bräkande i huvudet " Åh Kristina, guldet blev till sand" lät jag grepen och händerna fylla en skål med potatis. Med ett krafttag tryckte jag ner grepen i jorden och begav mig ner mot huset för att tvätta av klimparna. Lallandes tittade jag ner i skålen och såg en liten gul larv, och en till, och en till...knäpparlarver. Vid en närmare granskning av potatisen så fanns det både in- och utgångshål för dessa ovälkomna gäster. Den ena potatisen efter den andra kastade jag upp i skogen och kvar blev tre små knölar.
Det är väl det här som är en av nackdelarna med att odla själv men samtidigt en del av förtjusningen. Man vet aldrig vad som kan hända, hur det kommer att se ut och vad det kommer att ge. Det är bara att tänka om och tänka nytt till nästa säsong. Tydligen kan man minska risken att få knäpparlarver genom att gräva och lufta jorden ofta. Jag har att göra i höst med andra ord.

Läs även andra bloggares åsikter om Potatis, odla, knäpparlarver, skadeinsekter.

Kikärtor.

Först hände ingenting, sedan ingenting, därefter lite grann, sedan lite mer och till slut kom små vita sköra blommor. Blommor som till en början inte verkade bli befruktade, helt ratade av alla flygfän som gottade sig på varenda ogräs min trädgård är fylld av. Tydligen var det något som ändå förbarmade sig över ärtväxten och flög från blomma till blomma för nu har skidorna kommit. Yay! Varje skida innehåller två kikärtor, precis enligt beskrivningen på fröpåsen. Det blir alltså inga mängder men kanske några matskedar hummus i slutändan. Jag får alltså anledning att återkomma om detta.

Kronärtskocka, 2011-05-28.

Tanke: fet, näringsrik jord, en skyddad plats i solen, snabb tillväxt, ett praktexemplar på två meter, skörd, vitvinsbräserade kronärtskockor.
Verklighet: tanig jord, ogräs och sten, utsatt för ständig blåst, halvskugga, nästan ingen tillväxt, trasiga blad.

Läs även andra bloggares åsikter om Kronärtskocka, trädgård, odla, grönsaker.

Marine- tidig sort.

Nu kliar det i alla tår och fingrar när det gäller odling. Snart är det dags att stoppa ner potatisen i alla fall. Jag besitter ingen stor kunskap kring potatisodling som i så mycket annat men det ordnar sig nog. Det finns ju nästan inget bättre än att få gräva upp sin egenodlade potatis, borsta av den, koka den och äta den med smör. Mycket smör.

Läs även andra bloggares åsikter om Potatis, odla potatis.

Pelargon Ruben, mörkröd.

Det verkar bli pelargoner som kommer att gälla här hemma i sommar. Hittade en hängpelargon, Ruben, som ska vara mörkröd. Det märkliga är dock att när jag googlar på namnet så kan jag inte hitta någon pelargon som heter så. Nåja, det får bli en överraskning när den väl går i blom.

Läs även andra bloggares åsikter om Pelargon, pelargoner, hängpelargon.

Tilltufsad Mårbacka.

Idag har jag beskurit pelargonerna och satt nya skott. De klarade mot alla odds den bristfälliga vinterförvaringen. Jag har någonstans läst att man inte bör beskära och plantera om samtidigt då det blir för tufft för plantan. Vi får väl se om min känslokalla behandling sätter sina spår eller inte.


Fler pelargoner ska det bli.

Läs även andra bloggares åsikter om Pelargoner, mårbacka, mårbackapelargoner.

Trädkål, några veckor gammal.

Tänkte berika trädgården och grönsaksodlingarna med, för mig, lite udda saker. Trädkål hade jag inte hört talas om innan jag hittade den i en frökatalog.  Det kanske blir mer en rolig växt än en god grönsak. Om den fortsätter växa som den ska så ska den tydligen kunna bli ett par meter hög. To be continued.



Läs även andra bloggares åsikter om Trädkål, kål, grönsaker, grönsaksodling.

Har precis planterat om några av de tomater som börjar bli lite rangliga. De får nog inte tillräckligt med ljus, men det brukar reda sig i slutändan ändå.
Odlar två sorter; green sausage och en som jag kallar för rysk tomat. Den senare har jag fått en planta av som jag nu tagit egna frön ifrån. Det är min absoluta tomatfavorit, söt och god.


"Rysk tomat"

Läs även andra bloggares åsikter om Tomater, odla, förkultivera.

Paprikan börjar titta upp nu. Gäller att se till att den får tillräckligt med ljus bara.

I år har jag blandat min egen såjord. Hälften planteringsjord, hälften sand. Jag hoppas att plantorna ska slippa betongklumpen som annars bildas runt de späda rötterna. Det är ju inte så att jag önskar livet ur dem, tar tag om plantan och dess betongklump med min byggkran och släpper dem i sjön och hoppas att beviset ska sjunka till botten. Nej, nu hoppas jag att de utvecklas bättre i mitt kylslagna hus från 1938. Det är därför jag planterar redan nu. De har det inte så varmt och gott när de väl kommer upp och behöver ha sin tid att utvecklas.
Jag har nu satt paprika, aubergin, chili och att par sorters tomater. Ser fram emot när varenda fönster är belamrat av små plantor. Läs även andra bloggares åsikter om Plantera, så frö, jord, såjord, tomater, paprika, aubergin, chili.